Skridsko och skate -- inte samma

Åkte skridskor idag i ett solsken som var starkt nog att väcka tanken på vår. Men det var bara ett ögonblick, innan jag insåg att det är mycket vinter kvar... Den omedelbara anledningen att besöka legendariska Östermalms IP var elvaåringarna Lydia och Bea, som behövde hjälp med skridskosnörning och mjölkchoklad (äkta, inget O'boy-blask) och litet domarhjälp när de tävlade i självkomponerad figuråkning. Men jag fick ihop säkert en timmes egen skridskoåkning också. Jag åker skridsko så pass sällan, två-tre gånger per år i genomsnitt, att jag tydligt kan känna vad det är för delar av kroppen som får arbeta. Det heter ju skate, alltså skridsko, i den fria skidtekniken också, men skillnaderna är stora. Kroppen lutar mycket mer framåt i skridsko, man har ju inga stavar och luftmotståndet skall minska eftersom hastigheten är så hög. Den snabbaste rundan (400 meter) skall ha gått på 24,32 sekunder, alltså en genomsnittsfart på nära 60 km i timmen. Så snabbt åker ingen skidor på plan mark... Ansträngningen känns genast mer på lårens framsida och i rumpan; åtminstone är det så det känns för mig. Det tar ett tag innan jag kommer in i rytmen, men sedan är det ganska behagligt. Efter en timme är jag rejält trött utan att ha varit direkt akut trött någon gång. Och det är då jag kommer på den adekvata jämförelsen: rullskidor. Också långsamt uttröttande, mattande. Jag drar mig till minnes hastighetsträningen utanför Åre då jag fick låna Charlotte Kallas skidor och hur lätt de rullade på ettans hjul, nästan som långfärdsskridskor.

Sprinttävlingarna i Otepää var knappast särskilt överraskande. Världseliten är litet utgallrad just nu. Många är sjuka eller slitna. Några säkra kort förblir säkra (Hattestad, Majdic) men det finns också plats för några oväntade namn. Att Marit Björgen inte är oövervinnelig visades igen idag. Några verkar ha tvivlat. Svenskarna hade fem bland de tio bästa i herrtävlingen, en säregen anhopning, men ingen på pallen. Norge hade tre bland de sju bästa, två på pallen. Några länder var inte med. Det var inte riktigt på riktigt i Otepää. Tankarna riktas mer och mer mot VM. Snart är det det enda som gäller. Nationella mästerskap genomförs, i Sundsvall för svenskarna, i Steinkjer för de norske. Så är det höjduppladdning för dem som trivs med sådant, det gör inte alla.