Utgivningsdag

Idag har det varit det officiell utgivningsdag på Kroppens geni och jag gläder mig åt att boken engagerar. Kanske har det delvis att göra med att jag varit engagerad själv när jag skrivit den. Det finns många uppslag till vidare funderingar i recensionerna. Ulf Eriksson i SvD, http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/den-goda-anstrangningen_5867049.svd, påpekar att det finns något utopiskt i tron att den goda träningens och kroppserfarenheten skulle kunna spridas. Han har nog rätt, men kanske är det min läggning att inte i första hand ta fasta på hindren utan hellre föreställa mig möjligheten. Han har också rätt i att litet mer svärta kunde ha varit bra. Även Lena Andersson på DN:s ledarsida, http://www.dn.se/ledare/kolumner/adeln-fran-skogen,  gör många viktiga iakttagelser från sin egen erfarenhet som skidåkare och cyklist. Varför undersöker vi inte hellre Polen och Schweiz, därifrån borde ju inga skidstjärnor komma? Låt oss göra det. Men kanske gör det inte en undersökning av Tröndelag och Norge mindre angelägen, egentligen. Vem vet hur länge dessa länder stannar i världstoppen? Tröndelag har varit där sedan andra världskriget. Varför?

Även i Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article8414972.ab, och på flera håll ute i landet har det stått artiklar, t. ex. http://www.nsd.se/nyheter/boden/artikel.aspx?ArticleId=5907697.
Jag citerar: "Om du bara ska läsa en enda bok om skidåkning, välj då Sörlins lärda, underfundiga och underhållande bok."

Det finns ett stort skidintresse. Det gör det också i Norge. Där kommer boken officiellt ut först på måndag men det har kommit en första recension, även denna mycket positiv, i Adresseavisen. I Norge, och i främst Expressen i Sverige, förekommer det också en del inlägg med anledning av att Marit Björgen velat påpeka att boken inte är en "auktoriserad biografi", alltså utarbetad på úppdrag av någon eller i samråd med dem som skildras.. Jag och Marit är helt överens på den punkten. Det har för övrigt aldrig varit min avsikt att skriva en biografi om någon av de två huvudpersonerna (i själva verket är ett av bokens teman att demonstrera vilka svagheter och fallgropar som länge legat i den genren). Marit är rikligt skildrad i boken precis som Petter Northug, men som Pax, förlaget, skriver på omslagsfliken kanske det är den norska längdåkningskulturen som är "den verkliga huvudpersonen". Jag skal försöka återkomma senare med något mer sammanfattande av lansering/utgivning/mottagande vad det lider. Tills vidare kan jag bara säga att det är många som läst boken och mailar sina intryck eller skickar dem som kommentarer till mig på bloggen.

Marit åkte förresten ut i semifinalen i fristilssprinten i Liberec idag. Synd, tycker jag. Men jag tror det var hennes första sprintlopp den här säsongen och klassisk sprint är hennes främsta gren. Så jag tror att hon kommer tillbaka när VM närmar sig. Hanna Falk tog sig långt fram. Det förvånar mig inte. Jag minns ett härligt träningspass med de svenska tjejerna utanför Åre på sensommaren i fjol. Hanna Falk vann vartenda heat, med Kalla som tvåa i regel. Celine Brun-Lie kom trea idag, kul! Senast jag pratade med Celine satt hon på ett höghöjdshotell i Norditalien hukad över sina kursböcker i geovetenskap från universitetet i Trondheim.

Jag har mest suttit inne idag och arbetat med en essä till norska tidskriften Samtiden. Om vad? Längd förstås, och Norges nationella själskval. Jag menar rent allmänt att man måste tolka en sportslig debatt som den om langrenn som en avspegling av frågor som till namnet handlar om andra ting.