Hur är det egentligen att åka den branta backen i Alpe Cermis? Den som Tour de Ski-åkarna klämde som avslutning på åtta tävlingsdagar. Att se på de bästa ger inte ett meningsfullt svar för en vardagsmotionär. Men man kan läsa Moa Molander Kristiansens skildring. Moa är fotograf åt längdsajten http://www.langd.se/ och bara 16 år och skriver väldigt fint om hur hon tar sig upp. Hon får med elden som brinner i armar och ben, men också känslan av plikt att hålla undan för en norrman som närmar sig bakifrån. http://www.langd.se/foto-moa-16-aakte-alpe-cermis.4871054-86106.html
Jag var i SVT:s Gomorron Sverige i morse och talade med den nyfikne och påläste Johar Bendjelloul om Kroppens geni. http://svtplay.se/t/102830/gomorron_sverige. Han hade inte åkt mycket skidor själv, men berättade att han i alla fall tog chansen när han var nere i sina barndomstrakter i Malmö över helgerna. Där fanns gamla träskidor med stramarbindningar.
I tövädret gick jag på gym i kväll, cyklade en timme. Det var ett tag sedan sist och det kändes att cykelmusklerna blivit litet slöa medan andra piggnat till av skidåkningen. Men det var härligt som vanligt, och fullsatt, vilket är litet ovanligt på just det här gymmet.
Jag har hittat en bra sajt för den som vill läsa recensioner på Svensk Bokhandels sida: http://www.svb.se/bokrecensioner/kroppens-geni-marit-petter-och-skid%C3%A5kning-som-lidelse. Där droppar de in allt eftersom de publiceras.
I posten låg det ett brev från lidingö, från f.d. TV-producenten och författaren (inte f.d.) Christian Stannow. Vi gjorde TV-program ihop på 80- och 90-talen. Bland minnen från våra små joggingturer tillsammans frågar han också om jag läst Professor John Weinstocks (Univ of Texas, Austin) bok om skidans historia i USA...? Det har jag förstås inte, men Weinstock (maratonlöpare) känner jag ju från ett par besök i Austin, även om det nu är länge sedan. Christians avskedsprogram på TV någon gång på 00-talet var en personlig dokumentär av Texas, en hatkärleksresa i ett hatkärleksland stort som tre Sverige eller så och fullt av sådant som man ogillar men som Christian ändå förmådde skildra så ömsint och nära som om denna buffliga biffiga öken var ett litet spädbarn som andades mot kinden. Det kan man ibland. Han skickade med Strödda dikter också, utgivna av Atlantis 2009. Man kan komma ihåg att Christian debuterade 1954 med Dikter. Det var två år innan jag föddes. Till behållningarna med den nya volymen hör dess undertitel, som är poesi i sak: "Ö, älskog, Medelhav, reseräkning, Curriculum vitae samt strand". Jag föreläste i Austin den 11 november 1989. Återkom kanske 2002 eller så till en konferens där bland andra Kronprinsessan Victoria deltog, minns jag, hon antecknade oavbrutet i två dagar, jag minns att jag blev både imponerad och undrande. Om jag har tappat bort mitt föredrag vet jag i alla fall vem jag skall kontakta. En annan gång, det var 1989, träffade jag Lars Gustafsson i Austin. Han och Christian är gamla vänner och gjorde också TV-program ihop. Det var 1989, efter den stora jordbävningen i San Francisco då Bay Bridge rasade på San Francisco-sidan. Christian hade kört på bron och klarat sig med en hårsmån. Detta var några veckor senare och Lars fick något tankfullt över sig medan han sade: "Krille på Bay Bridge..., jag kunde aldrig tro...".
Att en skidbok hjälper en att minnas sådant här gör det nästan värt besväret att skriva böcker, man får då fler att läsa, de kommer i posten. Det kom en igår också. Och en tant ringde från Älvdalen och föreslog att bra skidåkare har bra gener. Det är liksom det. Men sedan talade vi om älvdalska, det var intressant. En sekreterare där jag jobbade på 80-talet kom från Älvdalen och talade ibland med sin syster på statens tjänstetelefon. Då stängde hon dörren men vi hörde genom den det obegripliga tungomålet och visste då vad som pågick. Hon hade varit sekrterare i Schweiz, var mycket parant och talade flera språk flytande, ändå var det bara när garanterat ingen annan förstod som hon stängde dörren. Kanske var det inte älvdalska, kanske pratade hon med änglarna, som Swedenborg. Hon blev säkert uppringd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar