Northug får klander för att vara ett dåligt föredöme. En angreppspunkt är att han är stöddig och gör långtgående uttalanden, tråkar "svenskarna" med mera. Jag ska inte här diskutera relevansen i dessa påståenden, men har redan antytt här på bloggen att kritiken mot honom bör tolkas som ett symptom på en norsk identitetskris. Jag ska i sinom tid utveckla den tanken litet mer.
Idag vill jag bara säga att storkäftade skidåkare utgör en egen liten retorisk tradition, vid sidan av "de tystlåtna", givetvis norrlänningar, som utgör stereotypen. Vilka kan kontrasteras mot allsköns snacksaliga idrottare, till exempel fotbollsspelare från storstäderna... Jag tänker först och främst på Artur Häggblad, Umeå-löparen på 1930- och 1940-talen. Han blev känd för uttrycket "Åk själv, gubbdjävel", som han skulle ha fällt då Bernhard Eriksson, landshövding i Kopparbergs län, frågade Häggblad hur det kändes efter en tung SM-femmil i Falun 1935. Man ser utalandet citerat överallt, men aldrig någon källa. Jag har börjat leta efter det, hittills i Dalapressen från de aktuella februaridagarna 1935, men också i böcker och i radions arkiv. Ännu inget napp. Kan det vara en vandringsmyt? Om någon har en primärkälla att erbjuda är jag tacksam.
Andra skidlöpare som haft ett rykte om sig att sjunga ut och säga sanningar är Sixten Jernberg och Thomas Wassberg. Några av dessa vasstungade personer har blivit folkhjältar. Northug är än så länge mer omstridd än folkkär i sitt hemland. Men hur det blir framöver vet ingen. Jag vill bara antyda att skidåkningens retoriska kultur inte är endimensionell. Försiktighet är nog normen i umgänget med medierna, men det präglar det mesta av idrottsutövares offentliga kommunikation. Och det finns starka röster.
Sverker, kolla med PO och/eller Torgny L, dem har jag hört tala om Hägglunds uttalande, Po var visserligen född när det ska ha fällts, men kan knappast ha egna minnen av det (han var 1!) men han kan ju veta.
SvaraRaderaSvante