P O Enquist recenserar Kroppens geni

Nu har man äntligen preparerat spåren på Gärdet. Jag tog fyra snabba rundor i kväll. Litet kallt, men skönt. Den tunga åkningen i Nordmarka igår gjorde mig nog gott, idag åkte jag riktigt fort och tyckte om det. Kanske var jag också litet uppiggad av de fina recensionerna som Kroppens geni fick, dagen före utgivningsdag egentligen. P O Enquist skrev i DN, http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/sverker-sorlin-kroppens-geni-marit-petter-och-skidakning-som-lidelsei, och P M Nilsson i Expressen,  http://www.expressen.se/kultur/1.2290262/sverker-sorlin-kroppens-geni. Att P O är gammal höjdhoppare är allmänt känt och jag har hört ryktas att PMN är flitig motionär och Vasaloppsåkare. I alla fall fanns det både intellektuellt och fysiskt inkännande i deras texter, men också en och annan stillsam synpunkt (som t. ex. den om att jag kanske till slut blev ganska lojal med allt det norska som jag skildrar, och ok, jag blev väl det litegrann). Jag kände mig förstådd av mina kritiker, sedd på textens egna premisser, och det är trots allt inte alla gånger det händer för en författare. Man kan bara ödmjukt buga och känna det som ett förtroende att gå vidare. Me en sak tog ingen av dem upp: den konstnärliga dimensionen i projektet. Skall bli intrressant att se om någon ser det i kommande recensioner.

Massor med människor har läst och facebookat om Karin Sörbrings artikel i Expressen om skidåkningens nya status. Och den här bloggen har aldrig haft en så massiv trafik som idag. Jag gissar att det beror på att man blivit nyfiken på mina reflexioner igår om den nya längdtrenden.

Jag hade också besök idag av en journalist från tidskriften Idrott & kunskap. Vi talade länge om några av bokens centrala frågor: hur skall man veta vilka träningsmetoder som är effektivast? Hur skall förhållandet vara mellan forkningsbaserad och erfarenhetsbaserad kunskap? Hur skall man tolka fenomenet Northug?

Och om Northug och hans förhållande till den norska offentligheten och självförståelsen hade jag idag en stor essä i Morgenbladet. Morgenbladet har alltid varit min norska favorittidning, just för förmågan att kombinera spännande och nydanande analyser med en journalistisk aktualitet. Fokus kommer väl närmast i Sverige, men Morgenbladet ger så mycket mer och gör inte bara politik utan också kultur, vetenskap, filosofi, konst och på större mät. Jag är nästan litet rörd av att ges sådant stort förtroende, ett av Norges största ämnen just nu, och så får just jag säga vad jag tänker. Och jag var inte nödbedd, det finns verkligt intressanta poänger att göra om Northug som företeelse. Ingen länk än, det brukar dröja några dagar med Morgenbladet.

Annars föreläste jag halva dagen på Konsthögskolan om gamla kära ämnen: nationalism, identitet, kollektiva minnen, bygandet och vidmakthållandet av gemenskaper. Ett välkommet avbrott från allt skidprat som just nu fyller mitt huvud som en surrande bikupa. Me det är först och främst roligt.