Vem tar ansvar för skidspåren?

Åkte på Stora Skuggan idag och fick än en gång anledning att fundera över vem som egentligen har ansvaret för olika spår i Stockholm. Snöläget är visserligen inte det bästa, men hade man lagt ned några timmar på detta ganska korta spår skulle man ha kunnat göra det i alla fall åkbart. Vem är "man"? Enligt http://www.skidspar.se/stockholm/stockholm/stora-skuggan (där någon klagade redan för tio dagar sedan) är det Kungl. Djurgårds Förvaltningen som är ansvarig. Skidspår kan inte vara KDF:s främsta prioritet, men så populärt som längdåkning blivit borde hovet kanske tänka litet på sin goodwill och se till att de egna spåren håller hyggig standard.

Och tänk om majestäterna själva skulle visa upp sig i terrängen, som norska kungahuset alltid gjort, särskilt kung Olav som hälsade på sina landsmän i Nordmarka var och varannan helg och ibland åke tåg upp och löste egen biljett. (Se Halvor Kleppens Skikongen [1987].) Om man ändå håller på borde man se till att elljusspåret vid Kaknästornet också prepareras och gärna ansluts till spåret på Gärdet, då skulle det finnas ett sammanhängande spår på 5-6 kilometer. Nu verkar det som om hundägarna tar sig alla rättigheter även i elljusspåret och det enda som torde fungera avhållande är väl preparerade spår. I sådana trampar inte normala civiliserade människor (eller hundar).

Det finns förstås bättre och sämre spår. http://www.skidspar.se/ ger en del av svaren på dessa frågor. Men inte på frågan om vad som är felet när spåren är usla. För små kommunala bidrag i lågskattekommunerna? Civila samhällen som inte fungerar? Ett svajigt föreningsliv? Eller vet man inte hur man gör? Jag kan bara fråga. Den som vet kan väl svara!

Jerry Ahrlin åkte ovallat och vann Marcialonga, 70 kilometer. Stakning i nästan tre timmar, alltså, och ny rekordtid. Han säger själv att han fixade detta genom att ha tränat länge på att kunna staka i olika intensitet.

På JVM vann Heidi Weng pursuiten med skidbyte. Jag minns Heidi från ett ett träningsläger i Meråker i somras. En smal, litet böjd gestalt, som om hon ständigt laddade inför ett väldigt språng. Hon tog det språnget förr än man kunde ana. Men hon har haft utmärkta resultat under vintern så alldeles oväntat var det knappast.