Thomas Alsgaard är ett fenomen. Han var det redan i sin aktiva tid. Han är det nu igen. Trea på 15 km klassiskt vid NM i Steinkjer. Man får ta av sig hatten. Har man sett hans övning i barren på YouTube förstår man möjligen litet mer av vad det handlar om. Karlen tränar, och han tränar hårt. Ålder är heller inte nödvändigtvis något stort hinder så länge du är under fyrtio. Bland kvinnorna är detta ännu tydligare, det borde man veta i Norge med Ingrid Christiansen och Grete Waitz, som bara blev bättre och bättre för varje år. Kruxet är väl att man också har ett liv att leva. Den som idrottar till 25 eller 30 kan byta livsform. Gör man det till 40 eller mer måste man ha tjänat ihop till pension, ungefär som en popstjärna. Kan man det? Knappast, nordisk langrenn är inte amerikansk baseball.
Vad säger Alsgaards tredjeplats om nivån på norska herråkare mer generellt? Jag har varit angelägen om att inte ställa den frågan tidigare här på bloggen. Den ställs alltför lättvindigt i kommentarsrutorna. Där rasar självutnämnda experter och kräver Åge Skinstads och Morten Aa Djupviks omedelbara avgång. Läget är kanske inte idealiskt, men låt oss ha litet is i magen och försöka tänka klart. Till att börja med startade inte Northug, han hade förstås gått snabbare än Alsgaard (trots hans koketta uttalanden om motsatsen; det börjar märkas att han fått en ny medierådgivare i Otto Ulseth -- men ta inte bort all personlighet hos Petter bara...). Nästa sak att tänka på: hur går andra nationer? Ibland samlar svenskarna ihop flera platser bland de tio bästa. En annan dag vinner Schweiz en stafett. I Oberstdorf dyker det upp en finländare i toppen av ett lopp (Jauhojärvi). Men om man samlar uppgifter över tid är det inte lika givet att Norge är fullt så dåligt som debatten ibland antyder. Jag tycker det står och väger. Dessutom finns goda sprinters, några i den absoluta världstoppen.
Jag skulle alltså rekommendera en mindre dagsanknuten och mindre emotionell reaktion. Men, när det är sagt, att bara tre slår en medelålders Vasaloppsåkare på 15 km är inget styrkebesked för nästa tio-femton åkare på listan. Frågan är egentligen: är Eldar Rönning och Martin Johnsrud Sundby så mycket bättre än de andra? Ja, kanske. Eldar vann i Otepää i helgen. NM vinns alltså av världens just nu bäste 15 km-åkare. Att få stryk med en minut av nr 1 i världen är kanske inte superbra, men det är inte direkt dåligt. Det som bekymrar är att de flesta som kunde vara aktuella för en VM-plats och som siktat på det är uppemot två minuter efter. Då är man helt ute ur räkningen i ett VM.
I min egen VM-tippning vid jultid (låt mig erinra om det) hade jag Eldar på en pallplats på favoritdistansen. Med den form han har nu är jag inte säker på att hans formtoppning är idealisk, man kan bara hoppas att han håller hela vägen. Men hans och Martins framgångar gläder ett skidhjärta. Frågan är, skulle Alsgaard 1998 säg klara sig mot Alsgaard 2011? Jag tror det, men kan vi ta det för givet? Han åker på papperet lika fort. Jag hade aldrig mött sådana tankar förrän jag arbetade med boken. Men under mitt bokprojekt mötte jag dem ofta, förståsigpåarna, de som visste att allt varf bättre förr. Där håller jag med Vegard Ulvang, varje tid måste i första hand jämföras med sig själv i en sport som skidor. Och om man jämför med guldåldern på 90-talet kommer aldrig någon tid att vara bättre för norsk herrlangrenn. Jag säger som Alsgaard själv: jag skulle inte ta ut honom i ett VM-lag. Det vore en sensation om han kom bland de tio bästa, pallplats är uteslutet. Jag tror mer på att ge plats åt nya förmågor. Det blir ett test för stafetten också.
Björgen: åker lika fort som vissa herrar som diskuteras för landslag.
Skriver detta från Deutsches Museum i Müncen, där jag är på en konferens om "Snow and Ice in the Cold War". Jag har talat idag om något jag kallar "cryohistory", alltså en historia med kryosfären, den isklädda delen av världen, i centrum. Svårt, men inte omöjligt. Jag kunde rent av berätta om norsk langrenn -- den sker ju på snö -- och visa en bild av mig själv. I morgon skall jag chatta med Aftenpostens läsare kl 13. Bli med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar