Det är spännande

Töväder i Stockholm, klisterföre, men jag hade inte vallat ordentligt och fick dra mig fram på armarna i stället. Nyttigt som omväxling. Det kommer inspirerande kommentarer på min blogg, både från Sverige och Norge, och läsare finns på många håll i världen (norra halvklotet dominerar, begripligt nog), och jag får infallet att jag borde skriva på något större språk, men det skulle kännas konstigt och undertrycker genast impulsen.

Vad var det jag sa om TdS? Det blir omkastningar. Se hur Kowalczyk körde i diket idag. Och hur Kalla stumnade, det överraskade mig faktiskt mer. Inget vet, det är charmen.

Northug drog upp farten igen och påminde litet mer om sitt egentliga jag, även om herrar Kershaw och Cologna fortsatt visar styrka. Men det är mycket kvar och för varje dag kommer nya överraskningar i trötta ben och armar att ta ut sin rätt. Och det blir jakt. Hellner är stark som en björn. Kershaw, som nog är mest häpen själv över sina märkliga prestationer, lever farligt. Om Northug har en bra dag och får upp vittringen... Och bakom honom finns andra starka. I det riktigt långa loppet kan inte ens Cologna känna sig trygg. Han verkar kanonsäker just nu, men minsta  schackning...

De andra norrmännen...ett återkommande ämne. Simen Östensen har plötsligt börjat visa gamla Tour de Ski-takter. Ifjol gick han länge starkt i den långa jaktstarten mot Toblach, men föll igenom. Kanske håller han stilen nu. Spännande vore om det kunde bli litet klungbildning på resan från Cortina.