Nu är glada touren slut, slut, slut... TV-sporten kastas ut, ut, ut... Men till nästa år igen, kommer ... ja,vem är vår gamla vän? I visan är det tomten, och tomten är en man. Men hur är det i skidor? Jag har glatt mig åt att touren förefaller mycket jämställd, åtminstone sådan den presenteras i SVT av de kunniga kommentatorerna Jacob, Anders och Yvette (efter tio dagar med TdS känns det som att förnamnen räcker). Tjejer och killar startar omväxlande först och sist och jag tycker både spänning, dramatik och prispengar verkar lika fördelade (men pengarna är jag inte helt säker på). Medieintresset i övrigt pekar dock mot fortsatt manlig dominans, vilket är mönstret i idrott. Mediernas älsklingsobjekt (även om innehållet ofta är kritiskt, ibland hatiskt), Petter Northug, är man, vilket drar upp siffrorna. Förmodligen vore det bra om fler kvinnor kunde väcka oväntad uppmärksamhet, varför inte genom att reflektera på ett intressant sätt över skidåkning och samhälle, ekonomi, kultur?
Skidåkningen genomgår förändringar, jag har skrivit om det förut här på bloggen. Den kanske största av alla förändringarna är kvinnornas alltmer framträdande plats. Där gick Sovjetunionen i spetsen med urstarka kvinnor, men frågan var förstås var styrkan kom ifrån. På senare år, ungefär sedan Sovjetunionens fall, har deras prestationer varit beskedliga, för att inte säga svaga. Männen från Ryssland, Estland, Kazakstan har dock bibehållit sin styrka. Jag har ingen förklaring till denna skillnad. Men om f.d. Sovjets kvinnor blivit svagare har kvinnliga åkare stigit fram i många andra länder. Det gäller inte minst Norge, där den kvinnliga längdåkningen var torftig ända fram till 1980-talet, med enstaka undantag, främst Ingrid Wigernaes. I Sverige hade vi Toini Gustafsson (vars make Assar gick bort i veckan, en verkligt stor skidåkare, men mindre meriterad än Toini som hade två individuella OS-guld). Finland hade också starka kvinnor. I båda länderna hade nationella mästerskap för damer anordnats sedan 1910-talet. I Norge hölls första NM för kvinnor inte förrän 1954. Så sent som 1958 ansåg en majoritet av skidledare och sportskribenter ändå i en enkät att längd-NM för damer borde avskaffas!
I alla de nordiska länderna kan man säga att längdåkning på skidor vuxit fram ur vad jag i Kroppens geni kallar en manligt kodad kompetenskultur, främst baserad på daglig skidåkning i skogsarbete och även en träning som byggde på skogsarbete. Denna manliga hegemoni, eller kodning, av skididrotten har varit seg, som kulturer ofta är. I Norge har den måhända varit ännu segare än i grannländerna, jag ger en del argument för det i boken. Men sporten är med stora steg på väg åt rätt håll, åtminstone vad gäller jämställdheten, även i Norge. Det hindrar inte att man kan reflektera över skillnader. Hur skildras skidåkande män och kvinnor i eliten? Vilken uppmärksamhet får de? Tränarna är oftast män, vad betyder det? I Norge har det uppmärksammats att just Petter Northug tjänar mer än Marit Björgen. Att norska damlandslag har mindre pengar än de manliga har varit en standardfråga i debatten sedan 1970-talet, men det har blivit mycket bättre. Detta är saker jag skriver om i boken, så även bantningshysterin på 80- och 90-talen. Man kan tolka dessa ting med genusglasögon. Idrott och skidor är inte värst annorlunda än det samhälle de ingår i. Orättvisor och vanetänkande består i omklädningsrum lika väl som i styrelserum. Det är journalistikens sak att ägna sig åt detta, det sker alltför sällan, eftersom detta slags journalistik har större likheter med underhållningsindustrn än med den kritiska samhällsbevakningen. Båda är berättigade, det är balansen som behöver begrundas.
Klättringen uppför Alpe Cermis idag bjöd på få riktiga överraskningar. Jag hade flax i mina förhandstips, rätt namn och plats på Cologna, Northug och Kowalczyk, och från för några dagar sedan hade jag även hållit Johaug inne för en andraplats, vilket det blev. Det var säkert bara tur... Jag börjar redan ångra några av mina tips till Oslo-VM, varför ville jag få in Schevtjenko till exempel? Jag underskattade också Bauer i TdS. Och den som undrade över hur i all världen jag kunde tro på Manificat som totaltrea har alldeles rätt, jag tänkte på Gaillard men skrev Manificat. Men inte Gaillard heller presterade nämnvärt. Och Hellner tog inga placeringar idag, jag tycker att han sett stark ut hela veckan, men börjar det gå nedåt så sitter det ofta i ett tag. Men det är gott om tid attt komma i form till VM.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar