Tour de Ski

Tour de Ski blir spännande i år. För kvinnorna är allt öppet, i Björgens frånvaro. Vi får se vilka som kommer till start. Jag tror på Kowalczyk. Hon är seg och envis. Men det finns flera som kan utmana: Roponen, Saarinen, Kalla, Haag. Just Haag är en särskilt intressant åkare med tanke på de varierande kraven i TdS. Therese Johaug är skarp på distans men för svag i sprint för att kunna hävda sig, men jag låter mig gärna överraskas...

Bland männen tror jag på Legkov, allround och rätt snabb. Men han har varit i bra form i november och december och frågan är hur länge han orkar. Cologna är alltid bra, men är han snabb nog i de många spurterna? Min intuition säger mig att Northug blir tvåa än en gång, men bra vore ju om han vann så att den egendomliga jakten på honom i Norge kunde tystna ett slag och norrmännen till fullo uppskatta att de äger världens märkvärdigaste skidstjärna på herrsidan. Malgré tout. Bland svenskarna har Hellner goda chanser liksom Johan Ohlsson, även om hans sprintegenskaper reser frågetecken. Bauer? Jag tror inte. Gammal är inte alltid äldst.

Själv skall jag följa tävlingarna på teve. Mellan varven kan jag åka själv på färsk fin stockholmssnö. Jag kommer att ge kommentarer här på bloggen. Inte för att så mycket behöver tilläggas. Både NRK och SVT har lysande team i kommentatorsbåsen: Jann Post och Torgeir Björn respektive Jacob Hård och Anders Blomquist. Efter att under det här året ha intervjuat både Post och Björn för Kroppens geni kan jag säga att allt det skidkunnande som behövs finns på plats, inklusive egen tävlingserfarenhet. Och efter att i flera år ha lyssnat på den svenska duon har jag erfarit samma sak där.

Jag minns särskilt samtalet med Torgeir Björn en snöig, grå oktobersöndag på drygt 2000 meters höjd i Val Senales, Italien. Hans berättelse började i det studentrum i Oslo som han delade med Vegard Ulvang. Vegard skulle bli läkare, själv skulle han bli advokat. Men studierna underordnades längdåkningen för dem båda. Och istället, efter åratal av tävling och träning och med varsitt välsmort munläder, hamnade de i skidcirkusens toppositioner, som kloka talesmän och ansvarsfulla analytiker. Det är bland annat av sådana skäl som man vill ge en bok titeln ”Kroppens geni”. Det självupplevda går utanpå allt. Det är som att lyssna till Stig Strand om utförsåkning. Man kan inte i ord komma närmare en praktik. Förtroendet är helt enkelt gränslöst. För detta är en tv-licens mycket billig.