För en dryg vecka sedan åktes anrika Tannbergsloppet i Lycksele. I Lycksele har det funnits många förnämliga skidåkare, från bröderna Lindgren på 1930-talet till Görel Partapuoli på 1970-talet. Tannbergsloppet samlade förut stora skaror ungdomar och senioreliten var på plats. Nu startar en handfull i varje åldersklass; damklassen hade två (!) startande på fem kilometer. Åkarna är nästan bara lokala.
Idag har man åkt Åsenrennet i Nannestad, Akershus. Fossum och Heming – klubbar från Oslos socialt väletablerade västra förorter – vann dubbelt i seniorklasserna genom Tord Asle Gjerdalen och Astrid Uhrenholdt Jacobsen. Det var hög nivå på tävlingarna med flera landslagslöpare utöver dessa två. Men vad som framförallt skiljer Åsenrennet från Tannbergsloppet är mängden åkare. Totalt kom närmare 600 till start i Nannestad, inte långt från Oslo, tio gånger så många som i Lycksele.
Skidor kan inte bedrivas utan människor. Västerbotten var en gång ett framstående skidlän. Det är det inte längre. Enstaka löpare kan naturligtvis komma fram, men den gamla kulturen finns inte längre eftersom mindre byar och samhällen förtvinar. Det var en oavsiktlig effekt av strukturomvandlingen som gjorde arbetskraften överflödig i det stora inlandet. Hoppet finns nu i städerna. Umeå, starkt redan på Martin Lundströms (dock från Norsjö) och Assar Rönnlunds (Botsmark) tid, blir relativt sett bara viktigare. Härifrån kom Per Elofsson. Som universitetsstad kan man rekrytera talanger, men Östersund tycks ha vunnit den matchen, trots att Umeås utbildningsbredd är mycket större. Nästan hela Sveriges ”längdkluster” finns nu i en enda stad. Begripligt. Men är det bra?
Tankar som dessa kom upp när jag i dag fick några skidmil i Åseles spår. Från Åsele kom en gång skidlöpare i hygglig mängd även om få nådde den absoluta toppen. Fast Enar Josefsson tog dubbla VM-silver 1950, stafettbrons i OS 1952 och vann Skidspelen. Denna annandag var de fina spåren i Åsele nästan öde. Mobiliseringen i de större centra avgör mer och mer. Norge har bättre förutsättningar, en befolkning som ännu balanserar stad och landsbygd bättre, och goda skidförhållanden kring de flesta större städer. Man har konkurrens mellan flera centra, främst i Tröndelag, Osloregionen och Lillehammer. Detta är strukturfrågor som inte är lätta för ett skidförbund att rå på. Men är man intresserad av resultat på lång sikt kan man inte undgå att förhålla sig till dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar