En korrigering: jag har flera gånger skrivit att jag skall medverka under VM i Forfatternes Hus i Oslo. Glöm det. Jag skall vara med i Litteraturhuset. Det är inte riktigt samma sak, även om det finns likheter...
I helgen hade Klassekampen en recension (ej på nätet vad jag kan se) av Henrik Langeland, romanförfattare som skrivit en doktorsavhandling om Proust (tror jag det var). Langeland har haft en häftig resa i sällskap med boken, tydligen, och med utsikt över alperna kring Val di Fiemme, där han väntade på start i Marcialonga. Ett klipp:
«Kroppens geni» består av en rekke løst sammensatte kapitler som veksler mellom tre nivåer: enten refleksjoner over skiløpingens natur og kommentarer til andres langrennsmemoarer, eller poetisk-nostalgiske glimt tilbake til forfatterens egen skibarndom i de svenske skoger, eller også personlige rapporter fra hjemmebesøk hos trenere og foreldre, intervjusamtaler og landslagssamlinger. Det er her han er best, til tider er det kostelig å lese hans smått selvironiske fremstilling av hvordan han overmodig tar teten på landslagsøkter og så å si alltid ender som et slips.
Slips betyder väl inte vad en slips på svenska betyder, men kanske hänger det lika rakt ned... Langeland är litet kritisk också, tycker att jag citerar filosofer litet för mycket. Och ok. Men jag råkar gilla filosofi och någon risk bör man ta.
Aftenposten publicerade i går en intervju där jag talade om läsning som betytt något för mig. Inte heller den är på webben, tror jag, men jag tänkte att frågorna var inträngande och man inser under ett telefonsamtal med Oslo att av all läsning som format en för livet minns man just då i stort sett ingenting. Tänkvärt.
Idag planerade jag min bevakning av VM med Dagens Nyheters kulturredaktör. Vi åt lunch på Björk nära Rålambshovsparken, en ny erfarenhet för mig. Skaldjurspasta och en liten nötmorotskaka till kaffet. Riktigt bra. Och de gamla stora funkishusen i backen mellan Norr Mälarstrand och Fridhemsplan ter sig så statuariskt sköna, evigheter sedan jag gick just där. Märkligt.
Slutade dagen på Bonniers. Klas Åmarks efterlängtade bok om Sverige under andra världskriget har kommit, "Att bo granne med ondskan". Sjuhundratjugo sidor, med stor relevans för norska läsare också. Att komma ut är också att gå i mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar