Svenska Dagbladets sportavdelning har idag en artikel om läget för norsk manlig längdidrott. Informationen är densamma som stått i norska medier hela vintern, och även förra vintern. Och, jo, det inger bekymmer. Men frågan är väl vad som är normaltillståndet... Att ha närmare hälften av de tjugo första i världscupen från ett land är ju helt onormalt. Så var det inte före de guldår i början av 00-talet som artikeln inleder sin statistik med. Just dessa år var undantag. De senaste åren har man varit närmare vad som kan förväntas, men just i vinter snarast i underkant. En motsvarande uppställning över Sverige skulle ge ett betydligt blekare utfall över åren.
Kanske kunde det ha varit intressant att se på helhetsbilden. Inget land har 2011 mer än fyra åkare bland de tjugo bästa (Ryssland). Sverige har tre. Norge och några andra länder två. Skulle man sätta gränsen vid topp tio skulle Sverige vara bäst eftersom de tre svenskarna är på plats 4, 6 respektive 10. I det spannet är det bara en ryss. Skulle man sätta gränsen vid topp 25 skulle Norge plötsligt vara jämte Sverige med fyra platser, bara slaget av Ryssland med fem.
Skulle man göra på samma sätt med slutställningen för åren 2000-2010 skulle man få ganska olika utfall beroende på om gränsen sattes vid t. ex. plats 10, 20 (som i SvD) eller 30. Jag har inte möjlighet att göra det slags beräkning nu, men jag misstänker att på topp 20-nivån ger utfallet maximal skillnad för Norge mellan 2011 och det föregående årtiondet. Och är det en sådan bild man vill visa läsarna så går det alltså utmärkt, den ältas som sagt i Norge dagligen (fast utan så mycket siffror, norrmännen vet hur det ligger till). Gjorde man däremot så att man visade positionspoäng för de fem bästa åkarna för varje nation år för år, skulle man egentligen få en bättre och över tid mer rättvisande bild av de olika nationernas kapacitet och dess förändringar. Den metoden är mindre känslig för godtyckligt satta gränser. Bra statistik inriktar sig för övrigt inte på enstaka år utan söker mönster över tid. Är nedgången de senaste åren en långsiktig trend?
Min egen bedömning är att Norge blir bästa nation i längdåkningsgrenarna på VM, hur illa det än ser ut i SvDs staplar. Men man blir det inte genom sin bredd i första hand utan genom sin förmåga att ta medaljer. Det menade jag redan när jag tippade VM-resultaten vid jul och i mellandagarna. Jag ska snartt också tippa stafetterna.
Tränade på gymmet idag. En timmes cykel. Kom upp i 150 i puls på min egen pulsklocka, det motsvarar ungefär 88 procent av maxpuls, ok, men inte väldigt bra. Cykeln var ett missfoster, med en sadel som var lös, jag lutade ibland framåt som en tjur inför attack, stundom bakåt som om jag satt på en gammaldags herrcykel m. större.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar