Framme i Lillehammer

Birken var en folkfest. Strålande väder, väl organiserat. Jag sov väl inte så många timmar i mitt reclinable seat på NSB:s Birkentåg, men i övrigt var jag i gott skick vid starten. Efter 54 kilometer var jag inte i fullt lika gott skick, men nöjd med att ha nått fram. Jag kom in på 4 timmar och 21 minuter, strax över märkestid i min åldersgrupp. Med det får jag vara mycket nöjd. Banan är rejält krävande. Man stiger 700 meter på de första 15 kilometerna, sedan efter en kort och snabb utförskärning börjar en slak stigning på sju kilometer innan man får vila i några kilometer ned mot Kvarstadsaetra, för övrigt i samma terräng där jag cyklade med det norska damlandslaget i juni förra året, vilket skildras med viss utförlighet i Kroppens geni. Jag måste säga att jag var mer mottaglig för  intryck och nyanser den gången. Igår var jag ganska så trött stora delar av tiden och måste anstränga mig för att då och då titta på utsikten, som var hänförande i solskenet. Värst var fötterna, som värkte. Jag startade i pulje (startgrupp) 19, med fler än hälften av åkarna framför mig; det var mellan 500 och 800 åkare i varje pulje och fem minuter mellan puljerna. Det var med andra ord många löpare att ta sig förbi bland dem som startat i puljer från 12-13 och ned till 18, köbildning var genomgående under den första dryga milen, och givetvis blev jag omåkt av några som startat i senare puljer. Midtfjell, högsta punkten på drygt 900 meter, kommer efter 34 kilometers åkning, de sista stigningarna är riktigt branta. Den som inte är trött där kan inte vara människa.
Man får diplom med alla mellantider inlagda (chip sitter kring vänster ankel). När man kommer i mål får man buljong, chips, tomatsoppa. Jag var i alla fall nöjd med vädret.  Blev till och med litet solbränd i synen...

Birkebeineren

Efter mitt VM-bloggande åt DN, http://www.dn.se/blogg/skidbloggen, blev jag så utmattad att jag inte orkat blogga på några dar. Vintern lider också mot sitt slut, liksom skidsäsongen, men en liten spurt bör jag klara... Jag måste förresten, eftersom jag anmält mig till Birkebeineren, eller bara Birken, loppet mellan Rena och Lillehammer. Går nu på lördag, 55 kilometer, till skillnad från Vasaloppet mer uppför än utför. Efter att ha gått femmilen i Holmenkollen under VM (en tävlingsfri dag...) och rapporterat om det i DN, http://www.dn.se/kultur-noje/essa/det-langa-lidandets-poesi, känner jag mig i alla fall psykologiskt på den säkra sidan. Den banan lär vara den tyngsta femmil som finns. Men inga lopp av denna längd bör underskattas. All tung ansträngning som pågår längre än två timmar har sin egen (brist på) logik i en normal människokropp. Något händer och man har inte riktigt kontroll över det. Varje gång är en särskild gång. JUst nu försöker jag äta extra kolhydrater, det lärde jag mig som ung och visserligen har jag hört att det inte är högsta sanning längre, men jag tänker att funkade det förr funkar det säkert nu också...

Jag flyger i morgon kväll till Oslo, tar sedan det särskilda Birkentoget till Rena. Man sover på tåget, får sovpåse och allt det där, sedan står tåget på perrongen tills det är dags att kliva av och förbereda sig. Med sig har man varma kläder, som man bär med sig i en ryggsäck hela sträckan, den skall väga minst 3,5 kilo och lika mycket när man korsar mållinjen, då den vägs igen. Det måste finnas ombyte, valla och...var det termos med varm dryck? i säcken. Säkerhet, och ok, man går över ett lågfjäll. Vädret ser ut att bli bra, men man vet aldrig.

Med på resan, om än kanske inte i spåret (vi får se), blir Svante Weyler, min förläggare. Han skall tydligen idka journalistik också. Själv ska jag bara åka, inte skriva. Ja. mer än blogga här förstås, så gott jag kommer åt. Man kan följa loppet på NRK. Jag är nog lättast igenkännbar på min turkos mössa, samma som i Youtube-klippet där jag går mot Northug, http://www.youtube.com/watch?v=jmy5gjWBczc...

Bloggen flyttad under skid-VM!

OBS: under skid-VM bloggar jag på Dagens Nyheters webtidning: http://www.dn.se/blogg/skidbloggen. Innehållet kretsar precis som på denna blogg kring skidor, men fokus är förstås på VM, där jag finns på plats fram till och med den avslutande femmilen söndag 6 mars. /Sverker

Overskudd -- det som krävs för att vinna

Det var fina tävlingar i Drammen denna helg. Mönstergillt genomförda, och rättvisa med breda fina traséer där det var möjligt att ta positioner även i sprint. Många fina spurtdueller fick vi se. Kikkan Randall är en härlig tävlingsmäniska med frisk aptit och lyser av självförtroende just nu. Maiken Falla har jag redan kommenterat här på bloggen, hon är ännu väldigt ung och kan bli en fenomenal sprinter de kommande åren. Ida Ingemarsdotter är i strålande form och den Kalla som svajade litet på 10 km igår var desto vassare när hon kom på fristilsskidor idag. Det är kanske bara bra att inte Björgen vinner också sprintlopp före VM, inte minst för henne själv eftersom i alla fall en liten favoritbörda faller av. Men i klassisk sprint vinner hon nog  i VM eller har i alla fall bra chans. Hon borde kanske helt enkelt stå över individuell fristilssprint för att öka sina chanser att prestera i allt annat hon åker.

Emil Jönsson har en formidabel kraftutväxling när han kommer rätt i loppen. Ingen var i närheten på upploppet, inte ens Northug, som fick två tredjeplatser med sig från denna helg och överlägset mest världscuppoäng. Även han borde stå över minst ett lopp i VM, i första hand inviduell klassisk sprint. Borde han stå över även fristilssprint? Helst inte, i så fall lika gärna 15 km klassiskt, där han egentligen inte skall kunna vinna. Det blir till slut en formfråga, kommer han i en överjävlig form om några dagar efter höjdvistelsen då kanske han bör satsa brett, men om det finns tvivel kan det vara klokt att välja bort. Hellner har redan valt bort klassiska loppet igår, kanske han också bör välja bort klassisk sprint i VM och skall han ens åka fristilssprint? Inte mycket talar för att han skall nå pallen i denna gren även om han vann för-VM, men då var startfältet utglesat.

Lägg märke till att ett ord Marit Björgen använder i nästan varenda intervju nuförtiden är "overskudd". Det är vad hon söker. Hon vet vad hon talar om. Hon var en fantastisk skidåkare även 2007-2009, men vann aldrig när det gällde. Det som saknades var overskudd. Det där lilla extra som  är en kombination av energiöverskott, aptit, lust, att vara tänd och känna det som om man kan göra vad som helst med sin kropp. Att vara bra, rentav bäst, så att säga i princip, betyder ingenting om man inte har overskudd. Därför skall man välja sina lopp och inte gå så hårt att man riskerar att bli av med overskuddet, för då är man borta.

 

Vinterstudion och Drammen

Vinterstudion var en trevlig miljö. Jag var med idag mellan tävlingarna i Drammen, läste avsnitt ur Kroppens geni och samtalade med André Pops och Emelie Öhrstig om norsk och svensk skidåkning. Vi tittade också på charmbilder från VM i Holmenkollen 1982, Thomas Erikssons tremilsguld där han stred mot Lars Erik Eriksen, den legendariska stafettstriden mellan Brå och Savjalov, där de dömdes lika i mål. Före sändningen hann jag med en skidtur i solen, jag måste säga att det börjar kännas i kroppen att jag tränat varje dag nu den senaste veckan, men det var härligt.

I tävlingarna var Marit Björgen på nytt klart bäst över 10 kilometer, före Kowalczyk och Saarinen, sedan Johaug... Känns det igen? Det märkliga var att Ida Ingemarsdotter, sprintspecialist egentligen, var femma. Just nu pågår herrtävligen på 15 km och det är tätt i toppen i början. - - - Men det blev efterhand inte alls särskilt tätt. Fältet drogs ut kvickt och mest av allt var det Daniel Richardsson som utgjorde orsaken. Han tog nämligen ett rejält kommando över tävlingen redan efter några kilometer och ökade sedan avståndet systematiskt. Tvåa och trea blev norrmännen Martin Johnsrud Sundby och Petter Northug. Cologna missade pallen med några sekunder.

I Vinterstudion tippade Öhrstig och Anders Blomquist de olika loppen, jag uppfattade inte allt de sade, men jag tror att Öhrstig lyfte fram Anna Haag som en bra svensk medaljkandidat och att Blomquist hade Northug som etta både på jaktstarten 30 km och femmilen fri stil. Jag nämner det för att det påminner om mina tippningar. Men hur lätt är det att tippa egentligen? Blomquist var övertygad om att Richardsson skulle vara bland de tio främsta idag, och det var vi nog många som var, men vem skulle ha tippat honom etta? I kommentatorsbåset lät det nog vid start som om både Bauer och Cologna skulle ha stått högre på en lista. En som säkert känner sig nöjd är Petter Northug som rimligen borde ha fått just det formbesked han ville ha. Dessutom åkte han ifrån Richardsson på upploppet, dvs. han har den snabbhet han behöver. Efter en sådan uppvisning kommer Richardsson att räknas till favoriterna på 15 km i VM, men statistiken talar mot honom; den som vinner genrepet vinner nästan aldrig guldet. Jag tippade Cologna, och det skulle jag nog göra idag också.

VM-stafetterna, än en gång

Det har b livit rätt mycket skidåkning´senaste veckan. Förhållandena har varit stabila, med minusgrader hela tiden. Jag har varvat med litet cykelintervaller på gymmet.

Hufvudstadsbladet hälsade på under veckan, vi hade ett fint samtal. Vore bra om boken kunde bidra till litet nordisk förbrödring och försystring. Snön förenar, liksom en gång vattnet, som Matti Klinge påpekade i sin bok Östersjövälden på 1980-talet.

Morgenbladets recension idag är intressant, både för vad den säger om skidåkningens plats i norsk nationalism och för vad den säger om essensen i mitt projekt. Jag tycker att Lasse Midttun fångat mina ambitioner mycket väl. Det är inte varje dag en författare får uppleva att bli förstådd så på sina egna premisser.http://morgenbladet.no/apps/pbcs.dll/article?AID=/20110218/OBOKER/702189973

 Det blev ju alldeles galet när jag tippade VM-stafetterna för några dagar sedan. Jag hade lyckats glömma bort att det finns ett land som heter Italien. Nu insatt. Jag har tagit mig friheten att flytta upp Sverige ett pinnhål bland herrarna också, Schweiz ned. Så här kommer ett nytt försök...:

Damer 4x5 km:
1 Norge, 2 Italien, 3 Sverige, 4 Tyskland, 5 Finland,  6 Ryssland

Herrar 4x10 km:
 1 Norge, 2 Sverige, 3 Schweiz, 4 Ryssland, 5 Frankrike, 6 Tjeckien

Så går det i VM-stafetterna

Åkte på Lida idag efter snöfallet. Fina förhållanden, sol, kallt, rätt trög snö. Gick knappt två mil i lugn takt, fast försökte forcera litet i backarna.

Min bok ligger kvar på DN:s kritikerlista, har avancerat ett par platser. Klassekampen ringde igår,vill ha intervju, skall göra något om skidåkningens 'mystik och magi' inför VM.

I Norge har debatten om träning och ungdomsrektytering skjutit fart på nytt. Sker specialiseringen för tidigt? Tränar tonåringar för hårt? http://www.langren.com/  har färska inlägg av sakkunnigt folk. Mycket sägs som verkar klokt och som det är lätt att sympatisera med. Men i vanlig ordning presteras inga belägg, ingen statistik, inga särskilt konklusiva argument. Man behöver inte vara särskilt skeptiskt lagd för att ifrågasätta dessa påståenden. Jag är förundrad över varför alla som har djupa övertygelser om ting de anser vara viktiga inte lägger ned mer möda på att verkligen visa att det ligger något i vad de säger. Kanske för att debatten uteslutande drivs av passionerade åsiktsmakare och inte av forskare. Varför deltar då inte forskare mer? Knappast för att det skulle saknas forskning. Jag tror att orsaken snarare kan vara att forskarna är mindre säkra. För hur skall man egentligen kunna vara säker på vad som är bra och rätt träning? Är det för övrigt så att träningsdebatten är intensivare i längdåkning än i andra idrotter? Jag ser sällan samma emfatiska polemik om hur olika fotbollsspelare bör träna, eller hockeyspelare. Som om de engagerade fansen i dessa idrotter -- och många andra --  litade mer på tränare och traditioner. Varför är åsiktsbildningen så stark i langrenn? Jag lämnar frågan öppen, den är intressant.

Nu skall jag äntligen tippa VM-stafetterna, enligt samma poängsystem som i julas. (Se dessa inlägg.) Jag är i grunden osäker, men något måste man ju gissa på...

Damer 4x5 km:
1 Norge, 2 Sverige, 3 Tyskland, 4 Finland, 5 Frankrike, 6 Ryssland

Herrar 4x10 km:
 1 Norge, 2 Schweiz, 3 Sverige, 4 Ryssland, 5 Frankrike, 6 Tjeckien

Som sagt: skicka gärna ditt eget tippningsförslag så kan ví tävla.